Lockout/tagout är ett bra exempel på traditionella säkerhetsåtgärder på arbetsplatsen: identifiera faror, utveckla förfaranden och träna arbetstagare att följa procedurerna för att undvika exponering för faror. Detta är en bra, ren lösning, och den har visat sig vara mycket effektiv. Det finns bara ett problem-det är bara effektivt när alla anställda strikt följer förfarandena. Du kan dock designa det mest eleganta och exakta programmet i världen, men arbetare kommer fortfarande inte att kunna följa det av olika skäl. I sällsynta fall ignoreras program som LOTO eftersom de ignoreras uppenbart. Oftare bryts reglerna oavsiktligt. Människor glömmer tillfälligt för att de är trötta, nöjda eller stressade.
Lockout/tagout -regler är inte nya, och standarderna för kontroll av farlig energi har varit ganska konsekventa under en lång tid. Men under de senaste två decennierna - så länge jag arbetar inom säkerhetsbranschen - har denna fråga varit en av OSHA &: s 10 mest citerade kränkningar. Därför, förutom att medarbetaren' s efterlevnad av förfarandena, kanske processbrevet också måste följa medarbetarens' s beteende. Reglerna för lockout/notering är rimliga, och det är inte nödvändigt att uppfinna hjulet igen. Men något behövs fortfarande. Jag skulle vilja föreslå att regulatorer är nyckeln till tillförlitlig hantering av lockout/tagout.
Det skulle vara bra om varje säkerhetsproffs kunde utveckla rutiner, utbildningsplaner och system som skulle ta hänsyn till alla unika kombinationer av utrustning, personal, mänskliga faktorer och situationer som uppstår varje dag utan att behöva låsa hela anläggningen permanent. Upp. Men om du inte kan pressa mer än tio timmar om dagen är detta inte ett realistiskt val.
Tvärtom, säkerhetschefer måste komplettera sina standardplaner med dynamiskt stöd på plats för att fylla de oundvikliga luckorna i variabilitet-vilket innebär att de måste auktorisera handledare att hantera LOTO-frågor som sprider sig på kanten.






